Lika bra att gå direkt på sak i stället för att sväva omkring och säga meningslösa saker. Jag ska till thailand om 4dar oh stanna där i fyra månader. Ändå kan jag inte vara glad för min skull. Jag måste nämligen avliva min katt:( Tror jag ska göra det såfort som möjligt eftersom annars kommer jag bara hitta på ngt som gör att jag inte kan genomföra det. Jag försöker hela tiden tänka att det är det rätta jag gör men varför känner jag inte så!?Jag är en hemsk människa som leker gud. Men hur mkt bättre får Doolis det om jag låter henne gå därhemma och mamma bara kommer och matar henne varannan dag? Hon måste då gå på p-piller och för att det ska ha effekt måste hon få det samma dag varje vecka. Inte en chans att det ska fungera. Inte heller an man kastrera henne och sedan omplacera henne dåhon redan är 4år och ganska skygg när det gäller nya människor. Hon kanske inte ens trivs i sitt nya hem och hatar mig för att halämnat henne där! Min lilla busa, hur ska det gå för dig kompis?

Huset är för tillfället fullt med flyttkartonger och tomma vitrinskåp.På torsdag kl 0730 kommer flyttfirman och börjar släpa grejorna. Ska bli gött att bli stadsbo. Även om det bara blir ett par veckor vilka jag hela tiden kommer vara nån annanstans. ska nämligen till sthlm den 24? och köpenhamn den 30:e. Fullt ös medvetslös!

På onsdag ska jag boka biljett. Har ändå inget för mig här hemma så kan lika gärna dra iväg. Måste få visum också . Jaja det löser sig nog på nått sätt. Runt den 10:e drar jag.Kommer antagligen hem runt den 10:juni. Hoppas jag kommer trivas på koh tao. Bara det inte blir som på kanarieöarna.

Vet inte om detta gör mig stressad på något sätt men jag drömmer så konstigt. I natt känns det som jag inte fått nån direkt djupsömn utan de där djälva aporna jagade mig hela tiden. Ja, just det apor. Stora apor som jagade mig i två kilometer innan de kom ifatt utanför min grannes öppna port. En annan granne var också jagad av aporna men han satt på en stor gräsklippare/minitraktor så han klarade sig bättre än jag. Vi försökte ta oss in till grannen genom den öppna porten men aporna skrek och hade sig sen drog de i en höll en nere, tryckt mot marken. Usch jag ryser bara jag tänker på det.  Det var nog den jobbigaste dröm jag haft på länge. Riktigt ångestladdad! Jag som kan drömma om flygkracher utan att vara speciellt rädd blir rädd för några mutantapor!

På tal om det jag sa innan om jobbigt att flytta folk så har jag tänkt på en sak. I somras när vi ”kaffetanter & gubbar” umgicks så fick man ett sms med en inbjudan/förfrågan av ngt slag så svarade man på det. Numer är det så att man först och främst får vänta i flera dar innan man får svar och ofta höra av sig fler gånger än en. Har man redan planer så kan man väl söga det. Vill man inte, kan man väl säga det, vet man inte ännu kan man väl säga att man hör av sig när man vet eller säga att man kommer och sen i så fall om man ändrar sig avboka(i god tid självklart inte fem min innan). Detta har inte med nyårinbjudan att göra för er som läser detta ochundrar vad de nu gjort för fel, där fick jag alla svar i tid så jättebra! Det har att göra med andra gånger, som i sig själva inte spelar nån roll fast man gör en liten notering längst bak i hjärnan. Ju fler noteringar som samlas desto mindre respekterad känner iaf jag mig. Just nu har jag en himla massa ”noteringar” där uppe;) Vissa är bättre än andra på att höra av sig och ni vet vilka ni är. Jag är säkert likadan själv, kanske var det jag som började? Till mitt eventuella försvar vill jag då tillägga att jag är väldigt barnslig på många sätt=). Bl a så behandlar jag folk som de behandlar mig i dessa situationer. Svarar man inte på mitt sms svarar jag inte på deras osv. Ni vet vad jag menar. Självklart kan man inte alltid svara men det är det här med upprepade beteenden och mina små noteringar jag snacka om. Fattar man vad jag försöker skriva? Kort sagt svara gärna om jag hör av mig och gärna så  snabbt som möjligt annars kanske jag tappar lusten att höra av mig?

Förstår inte heller varför jag skriver det här, här. Jag pratar ju inte ens med mina vänner om det. E sa till mig häromdagen att hon ibland är ledsen för hennes enligt henne mindre ”allvarliga” problem, men så tänker hon på vad jag varit med om och får dåligt samvete. Varför får hon det? Jag har inte varit med om någonting jämfört med många andra. HAde en gång en kompis till mig vars bror sett sin mor dö i sina egna spyor. Jag har träffat barn som inte har någonting alls, varken familj, vänner, pengar eller någonstans att bo. Jag vill absolut inte att någon ska ha dåligt samvete för hur de känner. Jag förstår mycket väl hur man ibland tänker. Man kan inte rå för det. Själv har jag varit helt förstörd när jag misslyckats med någonting tex fått ett vg i Kemi. Det spelade ingen roll att man fått godkännt jag ville vara bäst och när jag inte var det så blev jag ledsen. Ni som känner mig vet ju hur tävlingsinriktad jag är.HA vilka i-landsproblem som finns. Ska kanske tillägga att jag är mycket bättre på att ta motgångar nu. Det som sker, det sker. Det man känner, det känner man. Ni fattar vad jag menar.
Jag vill ockå tillägga, inte för att ursäkta mig på något sätt eller så, för det tycker jag inte att jag ska behöva att jag medvetet undvikit vissa sammankomster(med sekten )eftersom jag försökt spara min energi. Har valt att göra andra saker för att jag helt enkelt inte kännt för att göra en viss sak. Kan helt enkelt inte slappna av i vissa fall och har därför valt att göra andra saker. Man döms ofta efter vad man gör och hur man beter sig. Jag har inte haft någon kontroll alls vad gäller mitt beteende på sista tiden och jag känner mig nästan felaktigt dömd. Jag är fortfarande samma vimsiga människa men har försökt att ta lärdom av mina misstag/erfarenheter detta året, vilket inte varit lätt. Ja vet inte hur jag ska avsluta detta på nått bra sätt men till er som orkar ta er igenom denna ordbajsning och alla ni andra där hemma i sofforna önskar jag EN RIKTIGT GOD JUL!!!!

Jag vill bli frisk!